Eftertankar

Ur en boendes perspektiv

Hej alla bloggen har ju totaldött men kanske kan man sparka liv i den, det är ju trots allt några månader kvar av härligheten…

Jag tänkte berätta vad som händer EFTERÅT, när man tror att allt är klart.

Problemet med renovering av detta slag är att man som boende blir så drabbad under själva projektet att man när det är klart är så glad bara över att få tillgång till vatten, toalett och privatliv att man totalt glömmer bort att ställa de krav man avsett från början. En sned list eller dåligt monterat handfat känns liksom inte så problematiskt när det en vecka tidigare stod en gipsmaskin i trappen och sprutade halva ens lägenhet full av blött gipsdamm.

MEN, när, som i mitt fall, sommaren går mot sitt slut och det är veckor sedan de blev klara med ens bostad, då krypr irritationen fram. varför frågade jag inte när de ska montera klart elstationen, jag kan ju ff inte “inreda” hyllplanen i hallen. Varför besiktigade jag inte mitt badrum tillsammans med ansvarig och sa till om de små skavanker som idag är alltför tydliga? Varför måste en luftning av element spridas ut på två veckor så att jag var och varannan dag kommer hem till dammiga fotspår på mitt mörka trägolv och byggdamm både i badrum och vid alla element?

Jag längtar till efter mitt sista möte med Ulf på tisdaag (förhoppningsvis sista…) och när jag kan få tillbaks min egen nyckel och låsa och själv bestämma vem som kommer hem till mig när. Låg tex hemma i feber förra veckan en dag och helt plötsligt slås dörren upp, då är det inspektion och jag kände bara att:

Är ni FÄÄÄÄÄRDIGA snart

/Maria